Skillnaderna mellan en magnetisk kompass och en astrolabe

Författare: Robert White
Skapelsedatum: 4 Augusti 2021
Uppdatera Datum: 8 Maj 2024
Anonim
Skillnaderna mellan en magnetisk kompass och en astrolabe - Vetenskap
Skillnaderna mellan en magnetisk kompass och en astrolabe - Vetenskap

Innehåll

Både kompassen och astrolabben har en lång historia, men de fungerar på mycket olika sätt och erbjuder olika typer av information. Dessutom är sjömännens astrolabe en annan enhet, som skiljer sig från både kompassen och den traditionella astrolabben. Kompassen är en riktningsguide för navigering, sjömännens astrolabe är en positionsguide för navigering och den konventionella astrolabben är en tidsguide som kombinerar funktionerna för en klocka och en kalender.

Kompasshistoria

Kineserna utvecklade kompassen under Han-dynastin och började med utvecklingen av en rudimentär skedformad modell gjord med magnetit.I T’ang-dynastin hade de redan uppfunnit en metod för magnetisering av järnnålar, vilket ledde till utvecklingen av torra och våta kompasser. Under Sung-dynastin 1000 e.Kr. använde kinesiska sjömän redan kompassen för havsnavigering. Den introducerades i Europa under 1100-talet, både via sidenvägen och handelsvägarna i Mellanöstern.


Hur en kompass fungerar

Jorden är som en gigantisk magnet, omgiven av ett magnetfält. Detta fält har två magnetiska poler belägna nära de nordliga och sydliga geografiska polerna. Det får en fritt upphängd och magnetiserad pekare eller nål att svänga och rikta in sig med polerna, vilket visuellt indikerar den horisontella komponenten i jordens magnetfält. Detta gör att navigatören kan manövrera sitt fartyg på en vald kurs eller bestämma sin position genom att ta synliga riktningar.

Astrolabys historia

Cirka 150 e.Kr. skrev Claudio Ptolemaios mycket om begreppet stereografisk projektion, en geometrisk funktion som projicerar en sfär på ett plan, och Teão de Alexandria skrev en avhandling om verktyget omkring AD 390. Historiker tror att Sinésio de Cyrene byggde den första enheten som utan tvekan var en astrolabeform, mellan 378 och 430 e.Kr.. År 800 hade astrolabéer redan blivit högt utvecklade i den islamiska världen och introducerades till Europa i början av 1100-talet. Det blev det mest populära astronomiska instrumentet fram till omkring 1650, då det ersattes av mer specialiserad och exakt utrustning.


Hur en astrolabe fungerar

Astrolabes är astronomiska datorer som används för att lösa problem relaterade till tid och himmelska kroppars position. De har två komponenter: fasta och roterande. De fasta delarna representerar tidsskalor och himmelens stereografiska projektion. De roterande delarna simulerar himmelens dagliga rotation. Astrolabes används för att bestämma tiden på dagen eller natten, tidpunkten för en himmelsk händelse, såsom soluppgång eller solnedgång, och himmelpositionerna vid en viss tidpunkt.

Sjömännens astrolab

Forntida navigatörer hade inga medel för att bestämma deras längsgående position; genom att mäta höjdpunkten på middagssolen eller en stjärna med en känd lutning kunde de bestämma latitud. Genom att upprätthålla denna latitud och resa öster eller väster kunde ett fartyg komma fram till en förutbestämd punkt. De kallade enheten som de använde för att utföra denna uppgift "sjömanens astrolabe", bestående av en ring med graderade märken. I traditionell mening är sjömans astrolabes inte som traditionella astrolabes.