Innehåll
- Sen- och ligamentskador
- Kronisk överanvändning
- Inflammation
- Autoimmun sjukdom
- Andra sen- och ligamentstörningar
Senor och ligament är starka bindväv som förenar ben och muskler och är en integrerad del av lederna. Dessa vävnader är huvudsakligen intercellulära matriser som består av kollagen- och elastinfibrer, med liten blodtillförsel. Sen- och ligamentsjukdomar är främst relaterade till trauma eller inflammation.
Sen- och ligamentskador
Sen- och ligamentskador kallas stammar respektive stammar. Extrema skador kan resultera i en fullständig separation av dessa vävnader, kallad avulsion. De flesta skador på dessa vävnader kommer från trauma eller sportskador och uppstår när man flyttar en led utanför sitt normala fysiologiska intervall.
Kronisk överanvändning
Förutom massivt trauma kan kronisk överanvändning av senor och ligament försvaga dessa vävnader. Denna typ av skada kallas repetitiv belastningsskada och är vanlig på handleder, händer och knän. Denna process beror delvis på inflammation efter små störningar i dessa vävnader under normala användningsförhållanden.
Inflammation
Inflammation är en normal process som kroppen använder för att reparera skador eller infektioner. Blod flyter i ett drabbat område som orsakar svullnad, värme, rodnad och smärta. I senor och ligament, på grund av vävnadstätheten och bristen på blodtillförsel, kan denna process faktiskt orsaka skador istället för korrekt läkning. Inflammation i en sena kallas tendinit eller tenosynovit, när synovialmantlar är inblandade.
Autoimmun sjukdom
Det finns flera autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit eller blandad bindvävssjukdom, som påverkar senor och ligament. Dessa sjukdomar orsakar inflammation utan skada eller infektion och resulterar i samma skada på dessa vävnader och andra inflammatoriska processer.
Andra sen- och ligamentstörningar
Det finns andra sällsynta sjukdomar som påverkar senor och ligament. Infektioner, såsom nekrotiserande fasciit eller en infektion i benen, kan spridas till dessa strukturer. Bindvävnadsstörningar, såsom Marfans syndrom eller Ehlers-Danlos syndrom, kan påverka dessa vävnader, liksom näringsbrister, såsom skörbjugg eller proteinbrist.